söndag

Motivation.
Daterat: Tisdagen den 1:a juli 2008 kl 03:02



Lars leker med mig. Med min hjärna och orden som låtsas finnas och bli till i mitt huvud. Är det axlar, t-shirtklädda och tårdräpta som fattas eller är det bara det där något som fanns till för 12 månader sedan under det underbara som aldrig någonsin igen kommer tillställas? Inte i svartsilverneon med flygande spaceships och röttgröntblandning. FLYG DU DUMMA SPÖKE - (för du finns inte). Ibland glider tankarna över till silverlack och sovasöttnätter med johnblund på golv av grön plastgummimaterial. Men så kommer jag på att allt inte är skimmrande rosa i en värld av falsksång med underbartvandrandesvävande gitarrsolon från band band band som missades i flykten på verkligheten mot snusksluskgolv med stort M men även tillflykten till den där silverlacken med finess och rädsla. Rädsla i en mjuk sörja med fordon och snortopping, under bord med fötter mot bilgolv och huvudlutning mot axelaxel solbränna.

För det mesta tog nog hatet över. Argheten försvann inte efter sveket mot min egen stolthet då människan med det stora D:et var följeslagare och liksom bara var borta i mitt sinne, ignorerad (RADERAD) för vad ska den platsen tas av någon med kass ryggrad med massa hosta och underbara snarkningar snagg och klumpighet? När solen gick upp den dagen blandades alla äckliga individer kring ett hemskt ställe och dränkte allt i gift. Gift har du alltid älskat. Älskat mest av allt. Med gift kan man glömma - om så endast för ett liten bråkdel av livets gång så mer än inget. Komiken i det hela var nog hur ordleken var tvåsidig även om vissa delar av den gärna väljer att se den skrivna sidan istället för den orerade. Snart brinner det nog ändå upp därifrån sidan. Stekt fläsk har funnits i alla tider.

Så återvänder Lars. Ska vi leka kurragömma under eken där borta i landet dit ingen hittar? nietreäerå hittar jag lovar. Sjunga på moln om sorliga substitut och tidsfördriv, äta oss fulla på jordgubbar och skrikskrattande tjuvkika på dem där nere som löper solsken.




Äh. Vi skiter i det här och forstätter hata istället.