Hej Evelina.

Jag hatar mina dagar - hur är dina? Aldrig sover jag riktigt bra och kanske är heller inte min kost något att hurra för. Sen spelar det ju inte så stor roll att jag har världens mest underbara när jag hatar mig själv.

Hur har din jul varit min kära vän? Min var mycket händelserik. Juldagen, den stora utekvällen tillbringade jag hemma med min fina fina platt-tv. På kvällstimmarna så knaprade jag lite fluortabletter, låtsades bli hög och förklarade för mig själv att jag faktiskt hade det riktigt trevligt. Mycket trevligare än alla andra som spydde på varandra, sa saker de skulle ångra och spenderade massa pengar. Fan vad bra jag hade det. Sen började jag texta ett vackert sms till dig. Jättelångt var det och helt underbart men självklart så skulle det inte få skrivas klart för varför skulle SONYERICSSON bry sig i mina behov. Hihi.

Ska du fira nyår på torsdag? Vad bra. Det ska nog alla andra också. Ha fina kläder på sig, gå hem till eller ut med alla sina vänner som också är fina och vackra underbara söta. Skicka en dålig smshälsning runt tolvslaget som inte kommer fram fören klockan två någon gång. Skåla med "sin andra hälft" se på varandra lite äckligt kyssas och sen så PANG är skumpan öppen och alla blir liiiite för fulla. Själv ska jag sitta hos min mamma. Äta god mat. Bråka lite, tjafsa och sen förmodligen gå hem till mig. Jag har inga vänner. Inga vänner med fina kläder, eller ens fula, heller ingen som bor någonstans. Alla är bara borta. Fast jag trivs ensam. Ensamheten är min bästa vän.

Idag på jobbet så grät jag lite. Bara i hjärtat då såklart annars rinner ju sminket man har för att ingen ska se den verkliga personen bakom. Varför grät jag? Du vet, det är nog inget som fattas i mitt liv förutom just livet. En dag ska jag också jobba på en ungdomsgård, ha en hund och vara smal. Fin som en modell och med en bra hjärna också - finns det många såna? Vi känner inte varandra du och jag. Är inga verkliga personer. För mest är du ju bara internet, text ord och jag skulle så gärna vilja ha en vän.

Jag skriver osammanhängande.

Tänk. Sommaren 2007. Mitt mest olyckliga år men jag minns det med värme ändå. För det var en sån känsla och jag hade P. Ett tag. Ögonblick. Damien Rice Damien Rice damien rice. Jag kan inte ens minnas och min ungdom rinner ur mina händer medan jag sitter och tittar på. Var är alla de där stunderna av fullständig lycka när adrenalinet pumpar och säger åt mig att vara lugn? Alla nätter berusad av livet självt. Det är nästan så att jag saknar tiden då allt var svårt och svart för det var ändå då det var något jag levde för. Och orden - var är mina ord? Vem tog dem?




Vad har du för nyårslöften Evelina? Kanske att du ska sluta röka - för det hoppas jag på. Jag vill inte att du ska dö. Att någon ska dö. Och du är ju så vacker. Jag har inget löfte. Dumt att bli besviken på sig själv det finns så många andra som gör en ledsen.




Kära vän som vi sa så ofta förr

Sluta dröm om det ljuva livet - Vi kommer aldrig vara med om det.