Kanske ska jag klara det. Ett ljus i tunnelns slut eller bara ett sken som bedrar mig på konfekten? Drömmen om det där landet ingenstans alla pratar så väldigt om. Tanken om att få sväva fritt, leka simma under vatten hålla andan och känna att komma upp igen verkligen var värt allt besvär där under. Få trivas med tillvaron. Glädjas med andra. Åt andra. Glömma september, radera oktober och förinta 2006. Nog för att rödahjärtan och gulligull är underbart men något för min själ vore att lyckas. Lycka att lyckas. Få frid i det där som bubblar så, fräter och spelar spel med det bultande rörande stötande ontet som är det nödvändiga intet.