Tårarna behöver komma. Hjälpa min själ att få någon ro. Ångesten ligger som ett tjockt lager i magen. Några vill tro att de känner känslan i mig. 

Allt jag kan tänka på är bruna ögon och ett skratt. Kanske mest en hand. Groteskt och äckligt av mig. Äckliga jag.